|
Johanna - om att inte vara hetro Från det att Johanna förstod att man var sexuell så har hon vetat att hon var bisexuell. När hon var 15 år blev hon smått förälskad i en tjej för första gången.
– Jag gick fram till henne och sa att "du är en sån där tjej som man blir kär i". Hon blev jätteglad.  Hur var det i skolan?
– Jag har inte brytt mig så mycket så därför har jag heller inte blivit mobbad, berättar Johanna. Hon säger att hon inte sagt att hon varit bi så ofta för det har känts så självklart.
– Jag har aldrig varit särskilt imponerad av killar och jag tänder inte på den nakna manliga kroppen.
Men hon berättar att en tjej som hon träffar nu har det varit annorlunda för. Hon fick porrbilder uppsatta på sitt skåp och det ropades efter henne i korridorerna.
Kom ut som homo
Men det var först i augusti förra året som Johanna förstod att hon nog egentligen var homosexuell. Det var första gången som hon hade sex med en tjej, på riktigt.
– Jag fick en aha-upplevelse. Förut har jag alltid tyckt att sex var tråkigt och ganska äckligt. Nu var det kul.
Reaktionerna bland kompisarna när hon, som varit bi, kom ut som homo var delade. Vissa blev jätteglada men andra tyckte att det var konstigt.
– Det snackades jättemycket om mig har jag förstått i efterhand. Men jag tyckte ju inte att det var någon skillnad på mig. En av mina vänner sa "Vadå, är du homo? Är du kär i mig?" Måste gilla killar
Hon tror att hon mest varit bi för att man liksom måste gilla killar, det är normen, och då var det mer okej att gilla både tjejer och killar. Och hon har haft några pojkvänner, men inte riktigt varit kär i någon av dem.
– En var jag kär i, men det är två olika saker att vara kär i någon och att tända på någon. Jag tycker inte den manliga kroppen är attraktiv. Olika reaktioner
Johanna berättar att hon får många olika reaktioner på att hon är homosexuell. En del killar kan liksom bli sura och tycka att hon snor deras tjejer. Och ibland händer det, när hon är ute på någon klubb eller på krogen och hånglar med en tjej, att killar kommer fram och frågar om de får vara med.
– De säger att vi är det sexigaste de sett. De tror att det är som i en porrfilm och att man får hoppa in om man vill.
När hon går på stan med någon hon tycker om är det för det mesta lugnt. Det händer att folk tittar bort och ser obekväma ut, men det finns också de som tittar och ler uppskattande som att de säger att "vad bra att ni gör det här".
– När jag går på stan med någon jag tycker om känner jag mig stolt. Man vill ju visa att man tycker om någon, säger Johanna. Det är lättare på dagen, när folk är nyktra, tillägger hon.
– Jag har "dragat" på straighta ställen några gånger, och killarna tycker det är jättekul och flörtar. Tjejerna ser ut som att "henne ska vi döda". Men för mig handlar att draga bara om att bryta normen, berättar hon. "Flatorna finns inte"
Johanna menar att när man pratar om homosexuella så menar man oftast männen. Flatorna finns inte, de är lägre stående.
– Bilden av flator är att de är fula, tråkiga och ser ut som en man, säger hon. Den bilden stämmer inte på Johanna. På sätt och vis blir flatorna ännu mer könsdiskriminerade än andra kvinnor, dels eftersom de inte ens har sin sexualitet att komma med, och Johanna tror att det är därför så många lesbiska engagerar sig i feminismen. Läs också: Foto: Linnea Nyberg
|
