|
Ola, 37, blev utkastad när han berättade för sina föräldrar att han var homosexuell. Det är en ganska tragisk berättelse han berättar.
– Men min historia är inte typisk, säger han.
Det här var för cirka 20 år sedan, i en liten stad, och Ola tror att det är lättare idag. Samhället är annorlunda.
– Jag visste redan när jag var 13 år att jag var homosexuell, och jag gruvade mig för att berätta det länge. Det var en skör tid, precis som alla tonåringar vill man vara förälskad. Jag gick och spanade på söta killar men det var aldrig någon som spanade tillbaka. Man blev aldrig bekräftad, berättar han. Blev hotad
Ola dolde att han var homosexuell för han visste att han var udda och vågade inte berätta om sin läggning förrän han var 17 år. Då berättade han det för en kille som han var lite intresserad av och inte riktigt visste vad han hade för relation till. Men killen blev aggressiv, gav Ola ett knytnävslag och fortsatte sedan att hota honom både via telefon och via brev. Eftersom han bodde i en liten stad var det här förödande och ryktet spred sig om vad han hade sagt till sin kompis. Ville berätta hemma
– Sen ville jag berätta det hemma. Jag ville prata med mamma, men kunde inte utan började storgråta. För inte så länge sen hade min syster skilt sig och gått igenom en svår tid, så min mamma, som trodde att det var kärleksbekymmer på gång, suckade trött och sa att nu börjar gråten igen. Jag kände mig jättekränkt, berättar Ola.  Grät ute i skogen
Han tog cykeln och cyklade ut i skogen för att aldrig komma hem igen, kanske till och med för att inte leva längre. Från femtiden på eftermiddagen till ett på natten satt han ute i skogen och grät, tills hans pappa hittade honom, omfamnade honom och tog med honom hem. När de kom hem frågade de vad det var och Ola berättade om att han blivit hotad. De frågade om ryktena var sanna och han berättade att de var det.
– Min pappa gick ut ur rummet och mamma sa åt mig att gå och lägga mig så skulle det bli bra imorgon.
"Jag har ingen son längre"
Dagen efter kände sig Ola lättad att han hade berättat. Mamman hade åkt iväg så han frågade sin pappa vad han hade att säga om det som hänt dagen innan. Hans pappa svarade honom:
– Det här är det vidrigaste jag hört, för mig är du som död och jag har ingen son längre.
– Jag bröt ihop och drog mig hemifrån igen, berättar Ola.
Senare ringde han till sin mamma. Under den tiden pluggade Ola och bodde i Stockholm, och han frågade om han skulle åka tillbaka bums. Hans mamma svarade att det nog vore bra om han gjorde det.
– Jag frågade om jag var välkommen hem, och mamma svarade att jag inte var det just då. Hon visste inte när jag skulle vara det och det tog ett år innan jag var hemma igen för första gången.
Men det tog ytterligare fem år innan Ola och hans pappa pratade med varandra igen. Det hade varit en lång och svår process för pappan, men efter fem år hade han fått en annan uppfattning. Idag har Ola en mycket bra relation till båda sina föräldrar. Hitta någon att berätta det för först
– Min historia är inte typisk, och jag tror att det är lättare idag, men jag lärde mig ändå något värdefullt. Det hade varit bra om jag hade hittat någon att berätta det för först, så att jag hade något eller någon att falla tillbaka på efter att jag pratat med mina föräldrar. Och det är ett tips till alla som står inför att komma ut för föräldrarna; hitta någon annan att berätta det för först, kanske genom någon RFSL-grupp, någon som kan ge dig stöd och som du kan dela dina tankar med, säger Ola.
Läs också:
|
